torsdag 29 maj 2014

Amritsar

Amritsar
Efter Dharamshala for vi med buss till den hektiska och heliga staden för sikherna kallad Amritsar i det heta och vackra Punjab som är känt för sitt jordbruk och sitt folks vänliga inställning. Amritsar var sjukt varmt och maten kryddig, samt som vilken indisk stad som helst oerhört kaotisk men även vacker.
I Amritsar såg vi självfallet många Gurudwaras som är sikhernas heliga tempel och självklart Harmandir Sahib, den största Gurudwaran som är den viktigaste i Sikhismen för den innehåller deras heliga bok Guru Granth Sahib.
Ett oerhört mäktigt tempel och väldigt vackert. Det kändes verkligen som en spirituell plats.
För de som inte vet något om sikhismen så skulle det väldigt enkelt kunna beskrivas som en blandning av islamiska och hinduiska influenser och de gör mycket välgörenhetsarbete för fattiga som att laga mat till dem varje dag i templen etc. de känns traditionellt igen då karlarna bär stora turbaner i alla möjliga färger och har långt skägg då de av religiösa skäl inte får raka sig eller klippa sig och kvinnorna med sina färgglada punjabiska dräkter.

Efter detta besökte vi Jalianwala Bagh som är ett monument för frihetskampen från Storbritannien och även för sikherna då britterna här mördade tusentals civila. Idag är det en trädgård och ett monument. Där blev vi fotograferade sjukt mycket jag och Beatrice, jag tror det är för att folk inte träffar på så mycket utlänningar här som i Varanasi och Delhi så de vill ta kort med dig.
Det är en sån grej som bara händer i Indien, ta kort med främlingar, gärna utlänningar, för då kan de skryta för bekanta sen att de har träffat ”utlänningar”, lite samma som med japaner faktiskt.
De vill inget illa, men för folkskygga skandinaver kan det vara lite läskigt i början, men du vänjer dig.


I Amritsar intervjuade vi med fokus på den sikhiska gruppen om valet, deras förhoppningar, problem i livet, lokala partier etc och vi besökte även Wagah gränsen som är en gränsstation mellan Pakistan och Indien där det varje dag är ett himla skådespel då flaggorna för respektive länder ska hissas upp och bytas. Det är lite sandlådenivå, publiken på båda sidor ska överrösta varandra och skrika och spela musik. Väldigt intressant men jag gillar inte stämningen, nationalism kan vara bra om det handlar om utbyten mellan nationer men inte om det handlar om att hetsa varandra och att se ner på andra nationer, det är inte nationalism det är nationalsocialism (nazism).